Maria Jufvas sökte Dalarnas hemslöjdsförbund stöd för det immateriella kulturarvet för att undersöka de handvävda förklädena med tillhörande handvävda band och tofsar/avslut som finns i Dalarnas folkdräkter, med fokus på Leksandsförklädena.
Mitt mål var att titta i olika samlingar för att se likheter och olikheter mellan förkläder i hela Dalarna, för att sedan välja ett förkläde som jag försökte efterlikna med dagens svenska ullgarner, där ullen är svensk och spunnen i Sverige. Då jag vill öka användandet av den svenska ull samt stödja ett kulturarv, som finns i spånaden.
Avgränsningar
Bara genom att titta i min egen familjs och i granngårdarnas dräktsamlingar i byn Ullvi kunde jag se en otrolig stor variation på mönster, färg och garnkvalité. Alla var liknande, men ingen var exakt likadan. I Leksand har vi sju olika förkläden, blå raskmajd, rödraskmajd, grön raskmajd, gul raskmajd, rödrandigt förkläde, svartrandig majd (gul med svarta ränder) samt ett vitsvart randigt förkläde. Jag fastnade för det svartvita förklädet som i dag vi inte ser i bruk så ofta.
Jag undersökte vilka spinnerier som producerar svenska garner. Och efter en snabb översyn av det stora utbudet av förkläden i Dalarnas olika folkdräkter insåg jag att jag behövde begränsa mitt arbete. Jag valde att lägga fokus på ullen, ullblandningens och snoddens betydelse i vävningen och hur de tog sig uttryck i de olika mönsterformerna. Jag valde bort att undersöka likheter mellan förkläden från olika socknar, bandvävning och tofstillverkning. Det gav mig möjlighet att fokusera helt och hållet på hur det är möjligt att manipulera de svenska ullgarner vi har idag genom tillsatt snodd, vävning, tvätt och press.
Här hittar du Maria Jufvas rapport: